Disskutionledare
Nu ska allt vara klart tills på fredag... hoppas jag hinner.
Jag vet inte om jag ska skriva om det jag har läst eller om jag kan ta vilken scen som helst men nu får de bli de här.
Första scenen är när Ida och Vanja blir lite arga på varandra. Ida och Vanja har alltid varit ovänner men när det träffas utanför Idas byggnad går allt fel. Ida har bråttom för att hon vill skriva till Sandor men Susanna och Therese vill inte gå hem och följer efter henne. Då kommer Vanja och hennes kompis Jenny förbi. Det fnittrar högt och Ida fattar att fnittret är till henne. Då börjar det:
Ida vänder sig snabbt om.
”Och vad fan vill ni?”
Vanja stannar tvärt.
”Förlåt”
”Det är tydligen nåt dom är väldigt kul.”
”Får man inte skratta nu heller? Förlåt så himla mycket då. Jag ska aldrig mer skratta.”
Ida blir galen. Det är det där lättsamma.
”Som om jag inte fattar att det var åt oss!”
”Snälla Ida, var inte så paranoid!” säger Vanja milt och fortsätter att gå.
Men Idas ilska väller upp. Hon vill döda Vanja som får henne känna sig så kass.
”Passa dej!” väser hon.
Therese och Susanna tittar exalterade på Ida.
Vanja stelnar till. Rädd.
”Är det något slags hot, eller?”
”Ta det hur du vill”
Färgen stiger på Vanjas kinder.
”Nu får du fan ta och skärpa dej. Jag är inte rädd för dej.”
”Det borde du va”, säger Ida.
Så här nära har de aldrig varit en fight.
Jenny drar med sig Vanja: ”skit i henne”. Men Vanja blir arg.
”Du är fan inte riktigt klok, din...” Hon tvekar. ”Du är så pinsamt jävla korkad, vet du det? Jävla...subba! Bimbo!”
Saliven sprutar ur munnen på henne. Ida slår med öppen hand.
Andra scenen är när Sandor hälsar på sin stora kärlek på sjukhuset.
Sandor jätte kär i en tjej i sin dansgrupp. Hon heter Christina. Men det visar sig att hon har anorexia och skär sig skälv. På dansträningen ber läraren Sandor om han kan gå med en bukett blommor fån hela dansgruppen. Sandor blir överlycklig. Han tar bussen efter träningen och åker till sjukhuset. Christina kan knappt prata och är väldigt svag. På vägen hem träffar han på några killar i sin klass. Det kallar honom för bög och undrade om han hade varit och dansat...då bestämde Sandor för att sluta dansa och svarade: ”Nej, jag har faktiskt varit och tränat på gym”
Alla blev helt stumma. Dans och att bli kallad för bög var Sandors gamla liv.
Den tredje scenen är när Sandor och Ida tar en promenad runt en sjö. Sandor berättar om sin uppväxt och att han hatade den hålan han bodde i. Ida sätter sig på en sten och säger: ”Jag skulle kunna stanna här. Jämt.”
” Vadå? I den är lilla skithålan?” frågar Sandor
”Nej. Här. På den här stenen. Tänk att bara slippa allt”
Hon tittar ut över sjön. Bort mot horisonten.
”Jag vet” Säger Sandor och sätter sig bredvid henne.
//L
